Egoist...

Detta inlägg kommer jag få äta upp om några år kan jag lova. Vissa av min nära o kära har minnen som elefanter (speciellt när det gäller nåt sånt här ;) Jag och en vän kom in på samtalsämnet barn idag (inget ovanligt :)) och jag berättade då att jag inte ville ha ett till barn... Hennes mun sa att det var ok men hennes min sa nåt annat... Så hela eftermiddan har jag nu gått här klurar, tänkt, samtalat med sambon och pussat på grodan och kommit fram till att jag är en jätte stor egoist som inte vill ha fler barn... Nu tänker ni varför då, de är ju sååå söta och inget barn ska få växa upp som ensambarn mm. Men varför ska JAG lida i nio månader, INTE kunna gå, kliva upp ur sängen, städa, träna, lyfta och kanske inte alls bli bättre efter barn nummer två? Och hur ska jag då kunna ta hand om två barn? Det är lätt för en som inte haft det mista ont eller problem under en graviditet att undra hur jag är funtad, det undrar jag själv... Men så här efter 5 månader suger det inte det minsta efter en till bebis. Det är kanske för att jag fortfarande inte kan göra något ansträngande, lyfta, stå en längre stund... Är så glad över att jag nu kan gå en promenad på 45min i sakta lunk. Hoppas varje morgon jag vaknar på att jag inte ska ha ont, men blir lika snabbt besviken när jag lyfter upp Meja ur hennes säng... Allt jag vill just nu är att kunna träna och få bort en massa kilon, men icke sa nicke... Får helt enkelt svälta mig, för motionera kan jag glömma... :( Som jag skrev tidigare, detta inlägg kommer jag få äta upp tills dödagar, men det är så som jag känner just nu. Det kommer absolut att ändras om min kropp blir hel och snygg igen! Nu ska egoisten krypa ner i sängen, sov gott alla kära :)