Ledbruten...

Efter MÅNGA veckor med låsning i ryggen så tog jag mig äntligen iväg till en kotknackare igår. Vet inte men som vart mest förskräckt, jag eller kotis. Jag grät och tappade andan och han stannade i halva rörelsen utan att veta vad han skulle göra med mig. Men det var bara att ta ett djupt andetag och andas ut så han fick göra klart. Kändes jätte bra när jag åkte därifrån igår, men idag är det som jag körts i en torktummlare. Är helt ledbruten, men morgonprommis i stormen blev det iaf :) Ska tillbaka på fredag för lite mer knak, dyrt men värt varenda krona!